Jaha då var det dags igen.. Amy drog i fredags av en klo på sin framtass på en dum järntrappa.
Hon var på besök hos mina föräldrar i några dagar så de fick besväret med att åka till veterinären för att plocka bort rester och rengöring. I några dagar har vi hållt på med bandage och pencillin. Som tur är så är Amy väldigt snäll och lätt att hantera trots att hon tycker att det är jätteläskit. Idag var första dagen som jag tänkte att foten skulle luftas och då satte jag på "tratten". Det var ingen bra idé tyckte damen. Hon stod helt stilla och bara pep och vek som man är så satte jag på en strumpa istället. Vi får se hur det går och det läker ändå annars får vi sätta på tratten i alla fall :(
Amy tappade en klo i januari också och då åkte vi till en veterinär i Norge (närmast för oss) enligt honom så var det ingen fara att hon slickade på tassen. Denna gång så har vi i stället stränga order att hon inte får slicka på tassen under hela läkningen och man räknar med att det tar ca 6 veckor innan en ny klo har växt ut helt, suck. Så nu ligger Amy mest och sover på dagarna, ska hon gå ut så är det sko eller plastpåse på och det gillas inte så där jättemycket. Några promenader blir det nog inte fråga om på ett par veckor.
Ja, ja det är väl bara att gilla läget. Jag har i alla fall blivit rätt bra på att lägga förband ;)
Det var en liten lägesrapport från Sälen.
Tjing :)
4 kommentarer:
Nämen sicket nåt.... Alltid e det nåt Tur hon har en matte som e proffs på bandage Krya på dig Amy från Pia Acke och Wilma
Nilla hälsar "stackars, stackars Amy" - och den förhatliga tratten... Nilla ville inte ha tratten när hon opererat klon, men hon slickade inte på bandaget heller så det gick ju bra ändå. Och när man skulle ut... inte sjutton satt nånting fast som man försökte skydda bandaget med, spelade ingen roll ur man tejpade eller satte gummiband - och värsta höststormarna utomhus. Men, det gick ju bra ändå, klon växte ut utan problem - men tratten, nä usch och fy, säger Nilla.
Nej tratt är inte kul men ibland kan det accepteras om man är den onda matten och framhärdar:-)Även mina brukar bli paralyserade först för att sedan, i alla fall dalmatinerna, använda tratten för att riva ner så mycket som möjligt.....Hoppas det läker problemfritt, det är trist med långvarig vila!
det var väl onödigt amy? :( berit har också skadat sig i sån gallertrappa. men inte så illa som tur är. numera blir hon buren om man måste gå i en. dumma saker dom där! krya på dig amy, låter tyvärr som en tråkig tid några veckor nu då. :(
Skicka en kommentar